Hem-hem.

Vi fick ju fara hem i tisdags från bb. Vilket kändes skönt å på sammagång lite skrämmande... Elias var mycket glad när vi kom hem, men visade även lite överspelta sidor senare, men det är ju förståerligt. Först en mamma som varit borta en lång tid, sen när hon kommer hem är även 2 lillasystrar med. Första natten gick riktigt bra, mat var tredje timme å flickorna sover gott därimellan. Vi sov alla i samma rum, men igår flyttade vi upp på en nästan färdig vind. Så jag å Jonas höll på flytta upp hela dagen, eller jag får ju inte lyfta mera en bebins vikt, så det tog en stund... Men bra träning för mej att gå upp å ner i trapporna å få lite muskler tillbaks. Så idag är jag alldeles sjuk i vaderna. :) Elias sov hela natten i sitt eget rum! Idag blir det lite lugnare tempo (tror jag) men nedre våningen borde iallafall bli dammsugad å skurad. Men tror vi vilar oss tills nästa matning först! ;) Elias är på dagis denna vecka, vilket nog är bra så vi får bosätta oss lite ;) Han har även en tendens av lite trots nu just, eller kanske han varit för mycket med pappa ;) Igår när han kom hem var han så överlycklig över sitt nya rum å när alla hans leksaker var där, å vi andra var så nöjda över att de inte mera ligger på nedrevåningen överallt! Sen när han sko sova ropade han nog ett x-antal gånger, pappa va gö du, pappa va ska du, pappa koma på vinden. :) Men till sist somna han nog! Ha en trevlig vändag! Så njuter jag/vi vidare av att få vara hemma!

Bilirubin.

Båda flickorna har blivit pickade varje dag för att kolla bilirubinvärdet, båda 2 har varit på stigande, men A började gå ner fö 2 dagar sedan, så B har de kollat både morgon å kväll, igår på morgonen var det högre, men så till kvällen hade det sjunkit bra ned. Så det var planerat lite jag sko få fara hem idag, men nu igen var B's högre. Hoppas det inte stiger mer, för isåfall blir det att sola under ljuslampan för henne. Men de sko ta på nytt ikväll. Båda två är pigga flickor, å båda går upp i vikt, men man är ju hellre en dag extra här än att fara hem å behöva komma tillbaks. Barnläkaren kollade båda barnen för nån dag sen, så B's höft har lite "klunkning" men inget som man behöver oroa sej över, men ska ändå hit å kolla upp det på nytt efter 2 veckor. Känns bra att få fara hit till sjukhuset å kolla det när de ändå vet mera om barnen här än att behöva byta till "hem sjukhuset".

Lite ström.

Pekplattan håller på bli utan ström, men ska försöka hinna skriva några rader... Här mår vi riktigt bra, även jag kan så småningom gå helt vanligt, men är fortfarande lite sjuk. Vi äter å sover, å jag försöker vara uppe så mycket som möjligt. Idag fick jag lyfta B bejbin för första gången å byta blöja, det kändes bra! Det mest negativa med att bli snittad är ju att du int kan lyfta barnen, den första kontakten blir senare, fast jag var jättesjuk efter att Elias födde, tror jag nästan jag sko föredra att föda normalt iallafall... Ammandet har tagit längre att komma igång med, men nu börjar det nog bli på bättre sidan. Att ha 2 samtidigt, gör ju att man känner sej mer eller mindre som en ko... ;D Hittills har båda 2 fått lite ersättning, men nu ikväll var första gången vi inte gav något till. Elias är en stolt storabror å vill så gärna se dem å pajja dem när han är här. På en gång tyckte man han blev mycket större!

Födelsedagen.

Ska uppdatera lite om våra nya familjemedlemmar. Natten före kejsarsnittet sov jag rätt bra, var inte speciellt nervös heller, på morgonen när jag vakna var jag rätt lugn fortfarande. Vi kom till sjukhuset lite före 8 å fick ett rum å så kändes det lugnt när jag träffat barnmorska tidigare när jag varit inlagt å hon var så lugn å berätta så bra om allt. På rummet började jag bli lite nervös, så jag hann nog tömma tarmarna x-antal gånger ;D Men det gjorde ju bara nytta. :) Sen fick jag byta om till operationskläder, fick kateter insatt, det var lite äckligt, men gick bra, så nu get man hur det fungerar. Känslan till först var mycket obehaglig, men gick över om en stund. Före jag blev fördvtill op salen drack jag nån äcklig shot magmedicin, å he va stygg! Blev inrullad i salen, Jonas fick då inte komma med, då kändes det lite konstigt, för det var ju en massa apparater å en "bänk" att ligga på mitt i rummet. Å där var ganska mycket folk, som man inte visste riktigt vad de hade för mission där... Höll mej ganska lugn, för sköterskan där var lugn å berättade exakt vad hon gjorde. En massa slangar tejpades fast, dropp, en jätte stor nål, som tydligen var bra ifall jag sko behöva få blod. Anestesi läkaren kom vid halv 10, å lade ryggbedövningen, kom ihåg att det sko göra jätteont, men det var ju nästan ingenting. Sist jag fick hade jag ju förståss de värsta sammandragningarna i förlossningssalen när jag sko föda Elias. Sen fick Jonas å barnmorskorna komma in, 2 stycken, en för varje barn. Så började de sätta å känna med en kall trasa på magen, benen, axlarna å jag sko säga hur det kändes, till sist kände jag då inget å läkaren började operera! Man kände ju att någon gjorde något när de tryckte på magen, men det var nog allt. Så var ettan ute, kl.09.57 å vips var tvåan ute kl.09.59. 2 fina prinsessor som skrek direkt! :) Jag fick se dem å snusa på dem en stund före de for iväg med dem å Jonas. Jag själv blev ihopsydd, tog en stund, å sen flyttad i min egen säng å rullades in för uppvakning. Där försökte jag sova, för jag var så oerhört trött å hade frossa. Efter en stund kom barnmorskan in med B bejbin som var nytvättad å inlindad. De hade badat å vägt B (2485g) först, för att de hade lagt A i "värmeskåpet" en stund för hon hade lite tungt med andningen, men inget farligt. Hon var där en timme. Så jag fick ha B hos mej en stund på uppvakningen. Sen fick jag även A hos mej en stund när hon var badad å vägd (2555g). Jag fick fara till avdelningen halv 2 ungefär, å vedövninge hade inte släppt helt då än. Å när den släppte så var jag minsann sjuk, otroligt sjuk, så det var nog att ta emot all värkmedicin som erbjöds! Jonas hade då varit ensam med flickorna på rummet en stund. Han skötte det bra! Sen var det att pröva amma, för att komma igång med det. Till natten bestämdes att jag sko få sova å flickorna sko få vara i kansli med personalen, å de blev flaskmatade där iåmed att jag var så oerhört trött. Sov nu inte speciellt bra, för jag hade så ont, så jag fick ta värkmedicin var tredje timme. På morgonen kom flickorna tillbaka å jag fick då mata dem. Katetern togs bort å jag sku upp ur sängen, alltså hoho vad sjukt det tog. Men upp kom jag å till dusche tog jag mej, men med hjälp. Fick duscha å rena kläder. Å nu får jag röra mej å vara uppe så mycket som möjligt, problemet är bara att jag har ont! Men märker att ju mer jag är uppe desto bättre blir det. Nu blir det snart matdax, här håller de på vaknar, men återkommer!

Den stora dagen.

Jaa, imorgon kommer 2 nya liv till världen, en stor dag hos oss. Idag var vi på lite information om självaste ingreppet, fick uppfattningen om att ont kommer man ha efteråt. Men mycket smärtstillande, på en skala 1-10 ska man endast ha 3 på hur ont det ska göra, så värkmedicin sko man iallafall få. Sen sa barnmorskan att enda jag behöver tänka på sålänge jag är på bb är att mata bebisarna å sova! Allt annat sköter de om! För väl hemma sen får jag så det räcker å blir över! En månad efteråt sko jag inte ens behöva lyfta nåt tyngre. Å att jag ska så fort som möjligt börja smått träna upp mina "döda" muskler. Bara för att jag varit till sjukhuset, suttit mera, så visste jag inte hur jag skulle komma upp ur soffan när jag skulle å äta, så förbannat sjukt tog det. Elias har farit till mommo å moffas å ska sova där tills imorgon! Vet ju inte riktigt om han förstår fast vi förklarade att bebisarna kommer ur magen imorgon. Han skrattade å sade -jaa! :) Ska bli intressant att se hur han reagerar! :) Ska hoppas allting går bra å att bebisarna är starka å så gott som färdig att komma till världen!

Ont.

Allt var lugnt när jag gick till sängs igårkväll. Men så vaknade jag alldeles svettig å hade nån typ av mensvärk kändes det som. Väckte Jonas å sa hur läget var, -jahaa, sa han å svängde sej. Jag gick upp på wc å funderade ifall jag sko ringa bb, satte mej ner å drack vatten, så stövlar Jonas upp helt lugnt å funderar ifall vi ska fara. Men jag hade ju inga sammandragningar, så jag tog ett panadol å vi gick å lade oss tillbaks. Sen somna jag efter ett antal svängningar i sängen å allt kändes bra när jag vakna imårse. Igår var jag uppe mer än vanligt å satt i bilen, så det kan ju ha något med det att göra oxå, eller så är det helt enkelt något på gång... Bara det sku vara lugnt 2 dagar till nu så är ju det värsta över... Jonas ska i jobb ikväll, så få se då... Nu är allt packat i bb väskan, slog mej i natt att kanske det är bäst att få dit det sista. Elias har iallafall sovit riktigt bra i natt, å ingen feber, endast hosta å snuva. Så det ger sej, fast man tänkte få se ifall det blir besök nummer 2 till doktorn.

Ingen bryr sej.

Natten förlöpte utan desto värre problem, lite hosta, som mest lät som "nu tar jag i så pappa hämtar mjölk åt mej". Vilket fadern inte låtsades höra. Feber har han ännu, men vi bestämde att vi behöver andas lite annan luft å for till mommo å moffas. Den biten i bilen räckte mycket väl för mej, är så tacksam över att slippa denna otroliga mage om 3 dagar, bara för att man vet att slutet snart är här, så känns det ännu jobbigare.... Huset är som ett bombnedslag, ingen orkar, ingen bryr sej, å att tjata på den andra känns inte bra. Själv hade man ju nog hunnit med alla saker på samma gång, men män gör det helt enkelt inte! ;)