Ingen bryr sej.

Natten förlöpte utan desto värre problem, lite hosta, som mest lät som "nu tar jag i så pappa hämtar mjölk åt mej". Vilket fadern inte låtsades höra. Feber har han ännu, men vi bestämde att vi behöver andas lite annan luft å for till mommo å moffas. Den biten i bilen räckte mycket väl för mej, är så tacksam över att slippa denna otroliga mage om 3 dagar, bara för att man vet att slutet snart är här, så känns det ännu jobbigare.... Huset är som ett bombnedslag, ingen orkar, ingen bryr sej, å att tjata på den andra känns inte bra. Själv hade man ju nog hunnit med alla saker på samma gång, men män gör det helt enkelt inte! ;)