Äntligen helg.

Fast jag kan ha helg varje dag ska det ändå bli skönt att få ha hemma Jonas imorgon. Jag å Elias har ju varit ensamma en stund när Jonas far i jobb, å tills någon kan komma hit efter deras jobb. Som tur har killen hållit inne med sitt bajskalas lagom tills någon kommit hit. :) Vet inte riktigt hur jag skulle göra ifall vi sko vara ensamma, men antagligen kommit på någon om det hänt! ;) Är inte alls roligt att vara såhär "dålig", eller egentligen gör det ju så förbannat ont när jag ska gå, imårse var jag uppe en längre stund, å det känns medsamma när jag ska försöka stiga upp nästa gång. Sen får man ju vara rädd 1:an "ploppar ut" för den är ju så lågt nere. Så helst av allt önskar man detta sko vara över snart! Å att behöva hjälp med allting är inte alls kul heller, man är totalt handikappad. På måndag ska jag till rådgivningen, så få se ifall jag ens kan köra bil mera... BB väskan borde jag få packad, för man vet ju aldrig... Här på golvet ligger moderskapsförpackningarna otvättade, en massa grejs jag borde få inhandlat före det är dags, som känns ganska omöjligt i denna situation, dessa barn får nog komma som situationen är helt enkelt. Vi hinner nog "sen" säger den andra, så det ska jag komma ihåg sa jag senast idag när han sen inte sovit på flera nätter! ;)

Egen säng.

Är nog hemma fortfarande, allt går relativt bra, är ju inte till någon stor hjälp precis...men tror nog de två andra är glada att ha mej hemma iallafall. :) Elias var lite tillbakadragen när jag kom hem, å pappas pojke, men det blir bättre hela tiden. Jonas har varit hemma nu två dagar, skönt, men idag far han i jobb å hjälp behöver vi även fast jag är hemma. Det första man märkte när man kom hem var att här var otroligt varmt, mot vad man var van med på sjukhuset. Så första natten höll jag på att smälta bort, upp å öppna kvistdörren, vrida ner termostatet i sovrummet, men sängen var så otroligt skön att sova i! :) Sen märker man ju att det är två killar som varit utan kvinnligt sällskap några veckor, men bäst att vara tyst bara när jag ändå inte kan hjälpa till med något. Fast annars har de nog skött sej bra! ;)

HEEEEEEEEEEEM!!!!!

10 veckor lång sjukhusvistelse, å nu tänker jag fara hem! :D Kan ni tänk er, nee-e f*n ni kan int tänk er hur bra det känns!! ;D Men vilandet fortsätter även hemma! Nöjd iallafall att livmodertappen var precis samma som i fredags, fast jag nu varit uppe i 5 dagar! Nu tänker jag inte återvända till sjukhuset före det är dax för födning har jag bestämt!

A & B.

Det har ju varit så här att hjärtljudslyssningen har ju inte riktigt lyckats den senaste veckan. Nämligen så att B's hjärtljud har tagits upp över hela magen, så båda har ju varit exakt lika på skärmen. Men ingen har varit orolig, för jag har ju varit i ultra å allt har ju varit bra med båda bebisarna, å jag själv vet ju skillna på A å B's sparkar å rörelser. Idag hade de börjat fundera att ifall jag ska hem(!) imorgon(!) så borde de få en kurva på 20 minuter. Så det enklaste sättet sko vara ifall läkaren tar med ultra å ser exakt var A är, så lägger de kurvan där i undersökningsrummet. Sagt å gjort, inga problem med att hitta A med ultra, men "hen" ligger så lågt ner å man måste vinkla den där ctg "dosan" i exakt vinkel för att det ska höras. Så vi skojade å sa att jag borde tatuera in kryss på magen där de hörs. Barnmorskan konstaterade bara att dumma som inte gjort såhär förut istället för att hålla på leta å ändå hittar man inte. Så nu fick vi iallafall en mycket fin kurva på båda två, å hoppas att nästa gång ska det gå som en dans att hitta dem båda. Så få se imorgon nudå ifall jag blir utskriven?! :O Fick värkmedicin mot foglossningen å har haft värmedyna, så nu är det som det sko kännas bättre igen, meen, va ska int e vara na anat imåro ännu... Elias har gått på högvarv nu i dagarna två, så hans far tyckte han behövde få andas ;D Så han var ensam hit ikväll! Inte lätt att vara tyst när man tycker om att prata! ;)

Såklart.

Allt gott för ju med sej nåt ont. Så det goda är ju att ja får vara uppe lite, det onda fick jag på köpet nudå för att man legat dessa veckor, foglossning. Fy f*n vad ont det kan göra, men som tur är det ju inget farligt. Det går bra sålänge jag sitter eller ligger i still, men att stiga upp å vända sej i sängen å gå gör så förbannat ont, så detta är väl tacken nudå för att man legat i 9 veckor... Finns ju inget man kan göra åt detta nudå, man vet ju att man lever iallafall...