Födelsedagen.

Ska uppdatera lite om våra nya familjemedlemmar. Natten före kejsarsnittet sov jag rätt bra, var inte speciellt nervös heller, på morgonen när jag vakna var jag rätt lugn fortfarande. Vi kom till sjukhuset lite före 8 å fick ett rum å så kändes det lugnt när jag träffat barnmorska tidigare när jag varit inlagt å hon var så lugn å berätta så bra om allt. På rummet började jag bli lite nervös, så jag hann nog tömma tarmarna x-antal gånger ;D Men det gjorde ju bara nytta. :) Sen fick jag byta om till operationskläder, fick kateter insatt, det var lite äckligt, men gick bra, så nu get man hur det fungerar. Känslan till först var mycket obehaglig, men gick över om en stund. Före jag blev fördvtill op salen drack jag nån äcklig shot magmedicin, å he va stygg! Blev inrullad i salen, Jonas fick då inte komma med, då kändes det lite konstigt, för det var ju en massa apparater å en "bänk" att ligga på mitt i rummet. Å där var ganska mycket folk, som man inte visste riktigt vad de hade för mission där... Höll mej ganska lugn, för sköterskan där var lugn å berättade exakt vad hon gjorde. En massa slangar tejpades fast, dropp, en jätte stor nål, som tydligen var bra ifall jag sko behöva få blod. Anestesi läkaren kom vid halv 10, å lade ryggbedövningen, kom ihåg att det sko göra jätteont, men det var ju nästan ingenting. Sist jag fick hade jag ju förståss de värsta sammandragningarna i förlossningssalen när jag sko föda Elias. Sen fick Jonas å barnmorskorna komma in, 2 stycken, en för varje barn. Så började de sätta å känna med en kall trasa på magen, benen, axlarna å jag sko säga hur det kändes, till sist kände jag då inget å läkaren började operera! Man kände ju att någon gjorde något när de tryckte på magen, men det var nog allt. Så var ettan ute, kl.09.57 å vips var tvåan ute kl.09.59. 2 fina prinsessor som skrek direkt! :) Jag fick se dem å snusa på dem en stund före de for iväg med dem å Jonas. Jag själv blev ihopsydd, tog en stund, å sen flyttad i min egen säng å rullades in för uppvakning. Där försökte jag sova, för jag var så oerhört trött å hade frossa. Efter en stund kom barnmorskan in med B bejbin som var nytvättad å inlindad. De hade badat å vägt B (2485g) först, för att de hade lagt A i "värmeskåpet" en stund för hon hade lite tungt med andningen, men inget farligt. Hon var där en timme. Så jag fick ha B hos mej en stund på uppvakningen. Sen fick jag även A hos mej en stund när hon var badad å vägd (2555g). Jag fick fara till avdelningen halv 2 ungefär, å vedövninge hade inte släppt helt då än. Å när den släppte så var jag minsann sjuk, otroligt sjuk, så det var nog att ta emot all värkmedicin som erbjöds! Jonas hade då varit ensam med flickorna på rummet en stund. Han skötte det bra! Sen var det att pröva amma, för att komma igång med det. Till natten bestämdes att jag sko få sova å flickorna sko få vara i kansli med personalen, å de blev flaskmatade där iåmed att jag var så oerhört trött. Sov nu inte speciellt bra, för jag hade så ont, så jag fick ta värkmedicin var tredje timme. På morgonen kom flickorna tillbaka å jag fick då mata dem. Katetern togs bort å jag sku upp ur sängen, alltså hoho vad sjukt det tog. Men upp kom jag å till dusche tog jag mej, men med hjälp. Fick duscha å rena kläder. Å nu får jag röra mej å vara uppe så mycket som möjligt, problemet är bara att jag har ont! Men märker att ju mer jag är uppe desto bättre blir det. Nu blir det snart matdax, här håller de på vaknar, men återkommer!