Fredag.

På något sätt börjar man ju se ett slut på detta sängliggande snart... Resan började ju i vecka 24+1 Tillåt mej svära, fy fan. Gör aldrig om detta, ALDRIG! ! ! Ibland funderar man hur i hela världen har man orkat, utan att bli totalt galen, det är nog något man inte får svar på... Trivdes på alla sätt bättre i Tammerfors, fast allt var sådär halvt äckligt å gammalt, men tåjag hade ändå 3 goda grannar som räddade mej i 6 veckor, å så var alla barnmorskor så trevliga, snälla å omtänksamma. Här i Oulu har jag ju inte haft nån granne som stannat nån längre tid, å dessa som varit här, så är jag hellre ensam. Här vill de inte ens försöka på svenska, så är de så sura, kanske det beror på att jag talar svenska, men nu har jag ju varit tvungen att försöka på finska, för det som tar i en mest är att de börjar prata engelska, å då går det över min gräns, så jag måste börja med mitt svinska-språk. Tycker att sålänge detta är ett två språkigt land, så bör man väl hålla sej till de mest talade språken. Hade sett framemot På spåret ikväll, men här syns inte svt world av nån konstig anledning. Får kanske besök på söndag av Jonas, å vi hoppas detta är sista resan över 50 km iallafall. Har nog inte varit lätt för honom heller att varje helg vara på väg...